Paris, Texas (1984)

 
 
 
 
BETYG 5
 
 

 
 

 
 

 
 
Regissör: Wim Wenders
 
Manus: Sam Shepard
 
Roller:  Harry Dean Stanton, Nastassja Kinski
 
Foto:  Robby Muller
 
Musik: Ry Cooder
 
 
Filmen berättar historien om Travis (Harry Dean Stanton), en man vilse i sitt eget privata helvete. Alla har trott han varit död i 4 år. Men en dag dyker han upp i öknen, helt slut och med minnesförlust. Man hittar en lapp i hans ficka med brodern Walts namn och nummer. Walt har tagit hand om Travis nu sju år gamla son Hunter, eftersom mamman försvann några år efter Travis. Travis försöker bygga en relation med sonen, samtidigt som de letar efter mamma Jane (Nastassja Kinski) för att försöka få henne tillbaka och bli en riktig familj.
Både Harry Dean Stanton och Nastassja Kinski gör fantastiska rollprestationer. Ry Cooder har gjort den underbara musiken, ofta en ensam gitarr som lyfter de solstekta ökenlandskapen. Slutscenen när Travis träffar Jane på en stripklubb har blivit klassisk. En lång monolog om deras tidigare liv och varför det blev som det blev. Sam Shepards starka melankoliska manus ska också föras fram.
Filmen fick mycket bra kritik och belönades med många internationella priser och fick Guldpalmen i Cannes 1984.
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 
 
 
 
 

Läs mera om regissören och hans andra filmer på Regilexikon



 

 
 
 
 
 
 

21 Grams (2003)




BETYG 5
 
 

 
 

 
 

 
 
 
Regissör: Alejandro González Inárritu
 
Manus: Guillermo Arriaga
 
Roller: Sean Penn, Naomi Watts, Benicio del Toro,
Charlotte Gainsbourg
 
Foto: Rodrigo Prieto
 
Klippning: Stephen Mirrione
 
 
En mycket stark historia som inte är klippt i kronologisk ordning. Filmen hoppar mellan nutid och dåtid och mellan tre olika historier, men det är inga problem att hänga med. Vi följer tre familjers liv. Paul Rivers (Sean Penn) är hjärtsjuk och behöver ett nytt hjärta om han inte ska dö inom en månad. Hans fru vill att de skaffar barn, via insemination om det inte går på annat sätt.

Jack Jordan (Benicio del Toro) är en f.d. drogmissbrukande kriminell och straffad, som blivit kristen och försöker leva ett vanligt liv med sin fru och sina barn.

Christina Peck (Naomi Watts) är också en f.d. narkoman som tillfrisknat och är nu en lycklig hemmafru och har två döttrar och en stödjande make..

Dessa tre personers liv kommer att förenas genom en olycka som kommer att växa till en fruktansvärd tragedi.

Regissören Alejandro González Inárritu har gjort en mycket stark film som han följde upp med "Babel" också den en mycket stark film. Sean Penn är som vanligt mycket bra och Naomi Watts får här sitt genombrott som karaktärsskådespelerska, hennes fruktansvärda sorg kan man inte värja sig emot. Hon är närvarande i varje sekund av filmen. Och blev också nominerad till en Oscar. Filmen sitter kvar ett bra tag efter slutbilden.






 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 

Läs mera om regissören och hans andra filmer på Regilexikon




 
 
 
 
 
 

Miraklet i Milano (1951)




BETYG 5
 
 

 

 

 
 
Regissör:  Vittorio De Sica
 
Manus: Cesare Zavattini
 
Roller: Emma Gramatica, Francesco Golisano, Paolo Stoppa
 
Foto: G.R. Aldo
 
 

En fantasifull berättelse om Toto som hittades övergiven bland kålplantor av Lolotta (Emma Gramatica), en klok och snäll gammal kvinna. När Lolotta dör får Toto flytta till ett barnhem. Vid arton års ålder lämnar Toto (Francesco Golisano) barnhemmet och hamnar i en kåkstad i utkanten av Milano.

Totos förmåga att organisera som han lärde sig  på barnhemmet och hans vänlighet och optimistisk syn på tillvaron får alla i kåkstaden att må bra.

Toto får en magisk duva av ängeln Lolotta. När olja hittas på kåkstadens marker vill kapitalisterna ta över och fösa bort de hemlösa. Toto tar hjälp av duvan.

På sätt och vis är Toto en Kristus-liknande figur, vars medfödda godhet och mirakulösa krafter kan skada honom.

De Sica gjorde först "Cykeltjuven" som anses som en av de bästa filmer genom tiderna. Efter den gjorde han "Miracolo a Milano" som jag tycker håller samma klass. Det är inte många filmer från den tiden som håller idag, men "Miraklet i Milano" är en av dem. Det går inte att låta bli att bli berörd av Totos upplevelser med Lolotta och senare i kåkstaden där han med sin naiva godhet vill hjälpa alla. Måste ses.

 

 







 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs mera om regissören och hans andra filmer på Regilexikon

 

 

 

 


Yrke: Reporter (1975)

 
 
 
 
BETYG 5
 
 
 

 
 
Regissör: Michelangelo Antonioni
 
Manus: Mark Peploe
 
Roller: Jack Nicholson, Maria Schneider
 
Foto: Luciano Tovoli
 
David Locke (Jack Nicholson) är en TV-journalist som gör en dokumentärfilm i Sahara. Han försöker träffa och intervjua rebeller inblandade i inbördeskriget i Tchad. På samma ensliga hotell bor en engelsman vid namn Robertson (Charles Mulvehill). En natt har han dött i sitt hotellrum.

Locke ser att de är ganska lika och byter identitet med Robertson. Han är trött på sitt arbete, hans äktenskap och hans liv, och får en möjlighet att börja om.

I London har Lockes hustru Rachel (Jenny Runacre) haft en affär med en annan, men är skuldtyngd och söndersliten av nyheten om hennes makes död. Hon närmar sig Lockes vän Martin (Ian Hendry), en producent på BBC, i ett försök att komma i kontakt med Robertson, så att hon kan få veta mer om sin mans sista dagar.

Locke upptäcker snart att Robertson har smugglat vapen till rebellerna. Han blir jagad av både smugglare och polis genom Europa som hans hustru har kontaktat. Han träffar en ung kvinna (Maria Schneider) som studerar arkitektur. Dom inleder ett förhållande och hon hjälper honom vid flera olika tillfällen. Filmen slutar i södra Spanien med en mycket omtalad 7 minuter lång åkning.

Detta är en av Antonionis mycket speciella filmer. Stämningen och spänningen i ökenlandskapet som senare går över i ett kargt spanskt landsap ger filmen en extra dimension. Jack Nicholson är mycket bra. Maria Schneider har en utstrålning som går genom duken. Dialogen kan i dag kännas lite övertydlig på sina ställen men det gör inte så mycket eftersom Antonionis strama bildspråk skapar en spänning rakt igenom filmen.

 

 

 

Här kan ni se den berömda åkningen på slutet av filmen.

 




 
 
 
 

Läs mera om regissören och hans andra filmer på Regilexikon.






Den sista föreställningen (1971)


BETYG 5


Regissör: Peter Bogdanovich
 
Manus: Larry McMurtry
 
Roller: Timothy Bottoms, Jeff Bridges, Cybill Shepherd, Ben Johnson
 
Foto: Robert Surtees



Ett mästerverk. En av mina absoluta favoriter är Den sista föreställningen (The Last Picture Show) en film från 1971 i regi av Peter Bogdanovich, som bygger på en roman av Larry McMurtry 1966.
Stämningen i den här filmen är helt underbar, det svartvita fotot som ser ut att vara från 50-talet, tystnaden och den eviga blåsten i den lilla byn. Man förstår de tre ungdomarnas längtan bort till något annat.
Det här var Peter Bogdanovichs tredje film och varken före eller efter lyckades han komma upp till något liknande.
Handlingen utspelas i den delvis fiktiva staden Anarene i Texas i början av 1950-talet. Två unga män Sonny Crawford (Timothy Bottoms) och Duane Jackson (Jeff Bridges) lever här. Cybill Shepherd som gör debut på duken, spelar Duane´s flickvän Jacy Farrow. Deras vän och mentor Sam Lion, ägare av stadens enda biograf spelas av Ben Johnson.
Det är ett ärligt drama om sociala och sexuela frustrationer. Filmen tog hem många priser över hela världen, både som bästa film, foto, skådespelare och nominerades med 8 oscars.
Peter Bogdanovich och Cybill Shepherd gifte sig 1971 och levde tillsammans till 1978 då de gick skilda vägar.




Trailer till The Last Picture Show från rstvideos trailerarkiv.





Läs mera om regissören och hans andra filmer på Regilexikon.







RSS 2.0